Balsnöre

Har ju nya får för i år, det är fjolårstackor av Gotlandsmodell. De har varit ute i hagen i en vecka, och det har inte blivit något bra tillfälle att valla in dom på. Men idag hade en av tackorna fått på sig ett balsnöre runt halsen. Det kunde ju inte gärna hänga där, så jag satte igång med invallningen själv! Har velat haft lite sällskap om det skulle bli Hawaii av allt, (har alltså varit lite feg) men nu var det bara att ta tjuren vid hornen och ge mig på uppgiften på egen hand!

Dolph fick den äran först, har fått för mig att de nya fåren är lite sprättiga och han har ju jättebra egenskaper för såna djur. Han lyckas alltid inge förtroende så han kan komma nära och få kontroll. Men de blev inte speciellt rädda för stackars Dolph, de var nog mer rädda för mig! De vände sonika upp mot honom och undrade vad han ville? Han kämpade tappert på, och han har blivit mycket bättre på tröga djur. Han lyckades till slut flytta dom skapligt, men då var han helt slut! Han har tyvärr fått några extra kilon att släpa på efter kastreringen, hoppas de rinner av honom nu när vi kan komma igång med träningen.

Nej, det är inte fårens vatten! Gammal balja från i fjol med regnvatten i…

Majken ber ju inte direkt om ursäkt för sig själv, och det var inte mycket motstånd hon fick av fåren! De mopsade lite mot henne också, men de hade de inte mycket för. Och får hon jobba efter eget huvud går det ju alldeles förträffligt, hon höll allihop mot en hörna, även fast jag inte stod där och verkade förstå uppgiften. De spretade rätt ordentligt, och gjorde stora utbrytningsförsök, men hon höll dom på plats och gjorde den ena räddningen efter den andra! Själv kunde jag inte närma mig fåren, de ville inte veta av mig alls.

Till slut lyckades jag kroka i balsnöret med staven, och det var tur att tackan inte var så stor, för jösses vad hon sprattlade! Hade det varit nån av mina Suffolk hade jag inte haft en chans. Det känns i alla fall jätteroligt med de nya fåren! De är kvicka och väldigt otama, och det känns som en riktig utmaning. Ska bli skoj att börja träna på dom, vi ska ju strax försvara vår Brassekanna på KM. Det har varit lite sparsamt med träningstillfällen, men hoppas få till några stunder i hagen innan den 11:e i alla fall!

Vi ses!

Familjen Gustafsson