Hemma efter avslutad turné

Idag är jag väldigt glad att jag inte tillhör nåt lag! I skrivande stund gissar jag att de sista precis gått i mål i lagklasserna i körhallen i Rättvik, själv har jag varit hemma sedan halv fyra. Då har jag ändå hunnit släppa av Anna, hämtat Clarence och Sivan hos mamma och kollat in ett hål i fårens stängsel. En tacka har självklart varit på rymmen för jag råkade vara borta i helgen… 🙄

I fredags åkte jag alltså upp till Bollnäs, för  på lördag morgon skulle jag starta Dolph på IK1:an i Vallsta. Detta äventyr innefattade en natt på vandrarhem, men det var en hel del information som hade uteblivit vid min bokning. Jag fick nämligen köa mig fram till vandrarhemmet, det låg precis i anslutning till en bandyarena och just i kväll var det nåt slags derby mellan Bollnäs-Sandviken. Yay…

Det var fullsmockat med bilar och folk, men på vandrarhemmet fanns inte en katt. Efter en hel del samtal fram och tillbaka kom det ner en person som visade mig ett litet kassaskåp dit jag skulle fått en kod. Däri skulle min nyckel ligga, och återigen gick telefonen varm för att få tag på rätt person som hade koden. Snark…

Väl inne på rummet var ingen värme påsatt, det var iskallt, urpet och kändes som en portal in i djupaste depression! Utanför skrålades det ramsor (”tjalalalalaaa” och ”go, go Bollnäs”), flertalet gräl/slagsmål bröt ut och under läktaren bakom mitt rum var det nån som kräktes. Uff…

Det positiva var att matchen var slut klockan nio, och tjugo över nio var parkeringen tom! Ja, jösses…

På lördag morgon kunde jag inte ta mig iväg fort nog från det där gudsförgätna stället, och vi anlände till Vallsta i god tid. Veterinärbesiktningen fixades snabbt, men sen fick vi invänta att alla VP-hundar skulle gå. Vi hade startnummer tre,  och till våra grupper var tackorna bortsorterade så det var fyra årslamm att försöka ratta runt. I hämtet missade vi framdrivningsgrindarna då det var drag neråt tackorna. Han lyckades inte riktigt ta tillbaka dom på linjen, men till slut fick han dom till pinnen i alla fall. Fösningen gick förskräckligt krokigt! De var jättekänsliga, minsta lilla flyttning vek de av stort och jag fick aldrig riktigt nån ordning på det. Hade bara två poäng kvar på båda fösningsbenen! De hjälpte inte till att några lamm trillade tillbaka i den andra grinden heller… 🙄

Drivningen gick helt ok, delningen blev väldigt svår men lyckades efter några försök. Fållan var med grind gudskelov, och där fick jag också ge det några gånger innan vi fick in dom. Men vi tog oss runt i alla fall! Dolph var verkligen en riktig klippa, han kunde hålla sig nära utan att skvätta iväg dom. Flertalet hundar tappade sina flockar då hundarna höll alldeles för stora avstånd, de hann inte upp då fåren stack mot nåt av de två starka dragen som fanns. Rundan var en poängmässig katastrof, vi hade slaktat bort nästan hälften av våra poäng när vi var klara! Men det kvittar faktiskt, jag är himla nöjd och glad över att vi klarade det. Plus att jag använde visslorna en hel del, kors! 😀

Med detsamma efter rundan satte jag mig i bilen och åkte mot Rättvik. Sussie höll lite kontakt med mig, och hade jag lite tur skulle jag hinna till agilitystarten som jag kalkylerat att missa. Hon hade till och med förberett inroparen på min sena ankomst! Banvandringen missade jag, men jag hade gott om tid att kolla hur banan gick, då jag startade sist. Trots avsaknad av banvandring tog vi oss runt med hedern i behåll. Jag lyckades dra förbi henne på ett hinder så vi fick en vägran, men det var helt mitt fel. Hon kändes jättefin!

Hopploppet nollade vi, men i mördande konkurrens kom vi inte bättre än på 41:a plats av 150 starter. Jag ska inte tjata om hur tröstlöst det känns, för är hon verkligen långsam och var loppet verkligen så himla dåligt? Det kändes bra och hon var rolig att köra i alla fall! Och det blev filmat! 😯

Söndagens hopplopp vill jag nästan inte nämna. Jag var helt säker på att hon missade sista porten i slalom så jag skickade om. Då blåser domaren mig diskad! Jag får skylla på den arla morgonen, jag banvandrade redan 6.20 på morgonen så jag ådrog mig säkert nåt slags ögonfel på grund av det. I övrigt ett bra lopp där vi klarade alla svårigheter, hon kändes fortsatt fin!

I agilityloppet tror jag hon började bli trött, hon rev en hel del plus att hon försvann lite otippat bakom ryggen på mig vid ett tillfälle. Jag hann göra mina blindbyten i alla fall, och kontaktfälten var ganska okej!


Hjördis och Sussie läser startlistor tillsammans

Jag är nöjd med min hundhelg trots uteblivna resultat! Skönt var också att komma hem i god tid, jag fick av olika skäl med mig Anna som sällskap i bilen. Jag har träffat pappa och Sussie plus lite andra glada hundvänner. Det kommer kanske dröja ett tag innan man ses igen, säsongen för i år är ju faktiskt slut nu! Nästa start är på Kistamässan, vi får träna på fram till dess. Ska klämma ut det sista ur fårsäsongen först, sen blir det agilityträning i ridhus resten av vintern!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: