Sånt är livet…

Vårt vallprov gick alltså åt skogen.  All heder åt Dolph, han var duktig och gjorde så gott han kunde! Först blev det ett kraftigt missförstånd om vilka får han skulle hämta. De får som gått rundan innan togs av banan väldigt nära stolpen, plus att mina utställda får stod lite dolt. Jag visade honom fåren och tyckte han fastnat på ”våra får”, men när jag skickade så försvann han iväg efter fel! Jag lyfte upp honom i frambenen och visade, och därefter gjorde han ett jättefint hämt efter rätt flock.

Både utgång, upptag och framdrivning var riktigt bra, men när vi skulle till att fösa kom vi bara halvvägs. De blev bara trögare och trögare, och till slut fick han inte fart på dom helt enkelt. Kändes väldigt konstigt! Han gick rakt emot dom, men de betade helt oberört på.  De höll inte ihop som grupp, de gick åt olika håll och emellanåt hotade de hunden. Jävligt trötta får, med andra ord.  Hade det varit en vassare hund hade den förmodligen bitit för att sätta sig i respekt, men sånt gör ju inte han. Lite mesig i dom lägena! Han gjorde några goda försök att få igång dom, men till slut försvann trycket med självförtroendet och han började flanka. Och då försvann även den sista poängen.

Men trots 10 poäng bort på missförståndet i hämtet och två nollade moment (fålla in var ju döfött det också, jag gick in med fåren så han skulle få lyckas lite), så fick vi ihop 56 poäng. Det var ju bussigt att vi fick göra klart i alla fall!

Ibland får man ju en tråkig grupp, men detta var sjukt frustrerande. Och underligt! De stod helt spritt och gick inte ur fläcken.  Vet inte ens om man ska kalla dom tröga, för  i drivningen ville de gärna vara i hälarna på mig?  Han flyttade ju lätt en grupp supertröga bagglamm vi vallade på i fredags när vi var hos uppfödare Ann. Så deppigast var nog att se Dolfan tappa självförtroendet, så i morgon ska vi åka till hagen en liten stund så ska han få fösa framåt på våra får. De flyttar sig i alla fall!


Foto: Ann Björkenius

Det känns ju också lite snopet allting. Vi som förberett oss så mycket! Tränat varje dag, och sista veckan var vi på turné på lite andra får. I torsdags hos Eva, i fredags hos Ann och som avslutning ett lördagspass hos Lena Henriksson. 

Nu är det två veckor till provet på Mörkö, det är sista chansen för i år. Hoppas på lite roligare får där. Till dess får vi träna vidare! Sura lite idag, och börja om i morgon!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Advertisements

3 thoughts on “Sånt är livet…

  1. Attans, vad synd 😦
    Ofta kan stul i utgången göra att de lättare tappar självförtroendet, i alla fall på mina tjejer.
    Och fåren var ”tunga” vid fålla och delning redan på lördagen, de hade inte så lika mycket respekt för hundarna som tävlingsfår brukar ha.
    Hade nog varit lättare för VP-hundarna om de fått köra på lördagen då fåren säkert var lite piggare i alla fall.
    Men bara bryta ihop och komma igen, på Mörkö kommer ni grejja det galant 🙂

    Kram, Malin & flock

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: