Trix och fix

Igår startade trickskursen jag anmält oss till, jag tog med mig Majken då Dolfan fått ett pass med fåren innan.  Det var kravlöst och jätteskoj, precis på vår nivå! Kickan är ju väldigt engagerad och härligt varm, det här är andra kursen jag går för henne.

Några fler kronor i klickervärlden trillade ner för mig, bland annat hur viktig belöningsplaceringen är. Hur mycket information kan jag ge på en belöning? Men ju mer jag lär mig, desto fler frågor dyker upp! Detaljerna är ju avgörande när man shejpar, men turligt nog är ju hundar av naturen väldigt förlåtande.  Trial and error får tillämpas…

I läxa till nästa gång har vi att utveckla tricket mot huvudskakningar,  titten åt ena hållet gick fasligt fort! Så nu ska jag klicka vidare över helgen och hoppas vi når lite framgångar!  Måste dock sätta klockan på passen, det far lätt iväg för mycket tid.  Jag ska försöka sluta när det är som roligast!

Idag har jag varit ledig, och har äntligen lyckats måla klart de vita detaljerna på huset!  Jag fick ju avsluta halvvägs i våras då getingarna tog över, och fram till nu har jag egentligen bara väntat på bra väder.

Och Mormor tog Leoni till  på dansen då jag hade ett naprapatbesök i eftermiddags.  Vi möttes upp efteråt i Väsby, och jag tillsammans med Limpan gick då på stor shoppingrunda. Hon har ju gått i kjol nästan hela sommaren, så nu när det är dags för byxor var i princip alla för korta! Det var inte bara byxor hon behövde, utan så gott som allting annat också. Så nu är hon ekiperad med allt vad hösten kräver och jag är några tusenlappar fattigare… 🙄

Idag är också första dagen med vårt nya promenadtempo. Tidigare har jag låtit hundarna springa lite hur som helst på promenaderna, men har nu börjat tänka om då jag upplevt att tempot hos Border Collisarna har blivit väldigt uppskruvat.

Dolfan har tagit med sig Majken och försvunnit långt iväg, de kommer i och för sig alltid tillbaka när jag ropar, men de är helt uppslukade av förväntan att få explodera iväg som orkaner igen.  Inte ett så uppskattat tillstånd! Dessutom är det bäddat för skador.

Och hur kul är det att gå i skogen själv liksom? Det är ju inte därför jag har fem hundar. Det minsta jag kan begära är väl lite sällskap på promenaderna i alla fall?

Det gick förvånansvärt enkelt faktiskt.  Jag kämpade tappert i början, och efter en tredjedel av promenaden strosade alla omkring i skogen och höll på med sitt. En väldigt behaglig promenad, med andra ord.  Det ska vi jobba vidare på!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: