Knäppa Ullor!

Nu har fåren varit här i en vecka och börjar finna sig tillrätta. Det har ju inte gått helt smärtfritt får jag lov att säga!
Första dagen gick jag ner med hundarna på morgonen för att kolla att de hade det bra. På kvällen åkte jag förbi med bilen, och höll fasiken på att inte komma därifrån! Så fort jag började rulla iväg, hoppade de ut och skenade efter, på vägen! Jäkla knäppskallar!

Jag försökte jaga bort dom med Dolfans hjälp, men de upplever nog honom som lite i vänligaste laget. De kom tillbaka så fort vi vände ryggen till, bräkande som galningar! Nåt hade de på agendan, men jag kan inte för mitt liv fatta vad…

Till slut körde jag bara iväg, och då såg jag i backspegeln att de hoppade tillbaka. Jag åkte hem och gick ner istället och då var alla inne igen. Puh!

Dagen därpå passerade jag hagen tidigt då jag skulle till Knivsta och tävla. Då möter jag den största jäkla skogsmaskin jag sett, med mina sex tackor bakom! De travade efter den med långa lamahalsar, bräkande i allsköns tonarter, tittade förskräckt/förorättat på varandra, undrandes varför den inte stannade? De såg ut som Beeker i mupparna hela bunten. Vad fan tänkte dom på liksom?

Den stackars skogsarbetaren såg helt förtvivlad och uppgiven ut, han hade försökt skaka av sig dom flera gånger redan. Scenariot kändes lite bekant…?

Denna gång hade jag Mary med mig, och mycket kan man säga om hennes vallning, men det är inte många får som mopsar med henne. Hon skjutsade resolut tillbaka allihop och vi kunde åka iväg igen.
Vilken tur att det var jag som kom där på morgonen? Man får ju hoppas att de inte följt efter några andra bilar som passerat? Det funkar bra att bara svischa förbi, men att stanna gör man på egen risk! Bäst att ha med sig proviant och möjligtvis även en tältsäng i så fall.

Jag pratade lite med bonden och han tyckte vi skulle ge dom lite tid. Det finns ju ingen anledning varför de inte skulle finna sig tillrätta där? Så i helgen smög jag omkring i buskarna när jag skulle kolla till dom, jag ville absolut inte ha dom efter mig till fots. Och jag ville inte för mitt liv röja var jag bor! Jag drömde mardrömmar om hur jag hörde deras bräkserenader runt knuten, och jag ska villigt erkänna att jag varit extra flitig med att försöka få näthagen klar.

Men i början på veckan tog jag tag i det hela genom att vara beredd på att de kommer när jag rullar iväg. Jag har då stannat bilen och låtit Mary lite bryskt fösa iväg dom! Och de har fort som attan sprungit undan för hennes illtjutande uppenbarelse och de har stått och hukat bakom en gran när jag åkt iväg. Så nu funkar det fint, vi har till och med vallat lite. Men jag åker inte ner utan Mary! Så modig är jag inte än…

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Annonser

3 thoughts on “Knäppa Ullor!

  1. Förstår att det inte är så kul just när det händer men det är kul att läsa om! De tror väl kanske att det kommer extra god mat 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: