Win-Win…

Men ganska kännbart i själen ändå! Har nu kommit hem efter att ha kört lilla Bosse till Martina Franke på Värmdö dit jag lånat ut honom för ett tag.   Hon har en  fin liten verksamhet hemmavid och har riktat in sig på barn, nybörjarvuxna och rehabridning. Det är alltid små grupper, inte mer än fyra barn åt gången. Och barnen är där i ett par timmar åt gången och får sköta allt som hör  häst och ridning till, de kommer alltså aldrig till sadlad häst i stallet!

Detta tror jag kommer passa Bosse alldeles förträffligt! Han är väldigt kommunikativ med människor och gillar den kontakten.  Han är snäll om än lite busig (han är ju fortfarande en shetland…) ibland, men har ändå  hjärtat på rätt ställe! Han har dessutom gått i liknande verksamhet tidigare och funkat fint.

Dessutom får vi komma dit när vi vill och använda honom, och om andan faller på för Leoni har Martina erbjudit sig att lära henne rida.  Jag kommer ju vara där och sko med jämna mellanrum så det är möjligt att hon får följa med då och rida medan jag jobbar! Det kan ju inte bli bättre? Jag slipper alla stallpass/mockningar och Martina får en fin häst att ha i sin verksamhet.

Fast det var inte helt smärtfritt, det var ett fasligt hallå innan vi kom iväg.  Jag hade lastat hans vagn på ena sidan av transporten, han har åkt så vid flera tillfällen utan problem. Men när jag tog ut honom ur hagen var det precis som alla Bosses hästkompisar kände på sig nåt,  det vrålades och ropades från alla håll och kanter!

Han gick snällt in i transporten, men när jag stängt och tittade in igen hade han krånglat av sig grimman och ställt sig vid vagnen, åt fel håll! Jäkla häst! Jag var tvungen att ta ut honom igen via passagerardörren, det gick inte på nåt annat vis.  Återigen tur att han är en shettis! Allt detta under en hjärtskärande konsert mellan honom och hans kompisar. Ibland bestämmer man över lite för mycket för att det ska kännas bra…

Han monstrade sig  en bra stund i transporten, men det var bara att köra liksom! Väl framme på Värmdö var han cool som en filbunke när han fick komma ut. Vi släppte honom i ensam i  paddocken , och han kollade runt lite på sina blivande kompisar och ställde sig sen och käkade.  Kändes bra!

Han kommer dessutom att få gå med andra shettisar, han har ju bara gått med stora hästar så länge jag haft honom. Det har i och för sig inte legat honom till last på nåt vis, han är den som hållit i gång alla med lek och stoj, han är verkligen ingen ”push-over!”  Uppfostrat unghästar och hållit ordning på lunchhögarna, det har varit hans uppgift.

Nu får han en lite mer betydande uppgift, han har ju inte gjort ett skvatt på ganska länge. Jag tror att det är viktigt att de har nån slags funktion i tillvaron, om det är en shettis eller stor häst har ingen betydelse. För mig blev han mer av ett åtagande än ett nöje, fast hade Leoni varit mer intresserad hade jag som sagt inte ens tänkt tanken.

Det är ju för hennes skull vi haft Bosse, och vi har haft mycket roligt med honom också. Men nu fick jag till slut locka ungen till stallet med löfte om munkar för att få henne att följa med, och då satt hon bara i fikarummet och tittade på film!

All restid  plus all tid som stallet innefattar och detta medan hundarna satt i bilen och väntade…

Det är ju inte så att jag inte tycker om vår lilla häst, snarare tvärtom! Han är en fantastisk liten ponny, så just därför känns det här bättre  i ett längre perspektiv. Och skulle intresset vakna så är han fortfarande vår, då får vi helt enkelt ta hem honom igen!

På det här sättet blir  mycket mer tid att disponera både till hundar och barn, och när jag kan ta hem fåren till sommaren kommer allting bli perfekt! Ett par månader till bara…

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Advertisements

2 thoughts on “Win-Win…

  1. Ja det blir bara bra det där.
    Jag tror precis som du, att djuren måste ha någon uppgift i livet för att känna sig riktigt nöjda och glada. Ser ju bara skillnaden på Coffee nu när hon kommit igång mera och får vara med på lite träningar och längre uteritter med andra hästar. Fredrik var med på uppvärmnings/markarbetesdelen på förra hoppträningen och ponnyn sprang på med spetsade öron hela tiden. Till och med de andra deltagarna sa att det var en ruskigt glad ponny.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: