EFFA-mötet!

I torsdags vad det dags! Årsmöteshelgen för EFFA tog sin början med registrering av delegater och incheckning på Globen Hotell.  Jag och Rose-Marie hade blivit lovade en svit då det varit mycket tjafs med vår bokning och det såg vi fram emot!

När vi blev tilldelade ”Bastusviten” kom misstänksamhetens skugga smygande.  Jag orkar inte beskriva rummet i detalj, men det kom inte på fråga att vi skulle få plats bägge två i 1.40-sängen.  Rosa har dessutom brutit armen för en vecka sen och vi är ju inte direkt nåt kärlekspar. Den lilla bastun och badrummet var för all del fint, så nu vet jag var jag ska vända mig i fortsättningen ifall jag behöver ett porrnäste!

På kvällen hade vi en enklare middag, det var skoj att göra sig bekantskap med alla. Det presterades en hel del knackig engelska, men av nån anledning gjorde sig alla förstådda ändå. Jag drack öl för första gången på evigheter, fast det blev en hyfsat tidig kväll i alla fall. 😉

Fredag morgon anlände vår hyrda buss i ottan! Vi hade ett skapligt tufft program, jag såg fram emot allt vi skulle göra. Vårt första stopp var på Hovstallet där vi blev visade varenda vrå av personalen.

Vi fick se stallet, ridhuset, selkammaren, nedre vagnslidret och sist fick vi gå upp på vinden och kolla in vagnarna som inte används så ofta.  Det finns vagnar och selar för alla ändamål; stadsbesök, födelsedagar, giftermål och slutligen när någon kunglig dör ska de även ha en pampig sista resa.

Ni som vet min tidigare tävlingskarriär inom körningen förstår ju att jag var i extas! 😀

Stora boxar med marmor på väggarna


Väldigt flott med pulverlackade galler
Även kungliga hästar rullar sig!
Olika selar till olika ändamål. Allt till sexspann.
Silverbeslag är lika med lykta i silver på vagnen!
Sjuglasvagnen
Lyktan till Sjuglasvagnen. Väldigt regal.

Vinden med vagnar som inte används så ofta.

En vagn tillverkad åt kronprins. Han blev kung  kort efter vagnen blev färdig, så den kunde inte användas då på grund av emblemet.
Unionscoachen. Den används inte heller på grund av emblemet

Ett axplock av gamla trotjänare. Kul att heta ”Elevator”… 🙄

Hela förmiddagen gick åt på Hovstallet! Jag var alldeles febrig av alla fina hästar, vagnar och selar. Man skulle nästan kunna tro att jag var på Kasino och vunnit på banditerna…
Verkligen roligt att få komma in och se!

När vi fått in alla i bussen gick färden mot K1 och regementsmatsalen där för att äta lunch. Vi blev ledsagade av Kapten Göran Mellbom, en av eldsjälarna på K1. Stallen blev upprustade och renoverade så sent som 2005 och det är verkligen fint.

Det är jättestort, med Beridna Högvakten och Polisrytteriet finns det som mest 100 hästar uppstallade på området. Inga hagar naturligtvis, fast de rids och promeneras flera gånger om dagen om de inte går i tjänst. De har fasta dagliga rutiner på puts, fodring och mockning, plus en månads semester på bete varje sommar. Jag skulle nästan säga att de får mer stimulans, motion och omvårdnad än många fritidshästar! Det kändes väldigt trevligt och bra ordnat för alla.

Den praktiska utmockningen på K1
Skolstallen
Inte skolstallen…
Beridna Högvaktens sadelkammare
Yrkesskada. Hästen är uppstoppad…
I smedjan blev det många diskussioner
Tåriktat med brodd var genomgående

Polisrytteriet fick vi tyvärr inte se, det var på grund av alla skitviktiga stadsbesök som har plågat alla trafikanter de sista dagarna. Vi fick dock en pratstund med ett av polisekipagen som var på väg ut för sina dagliga timmar i city.  Polisen var glad, pratsam och svarade gärna på våra frågor. Hästarna kommer till K1 som fyraåringar och utbildas eftersom. De stannar inom polisen så länge de kan vara i tjänst, det finns ingen pensionsålder.

Det tar ungefär två år att utbilda en polishäst, och det är väldigt smarta, djurvänliga och raffinerade metoder som används för att göra hästen successivt tolerant för sin omgivning. Det sista eldprovet för en polishäst är fotbollsmatcher, efter att ha medverkat på en sådan  kan de anses som fullvärdiga polishästar! Glömde dock att fråga om de frångått sin färgkod, för just den här hästen var lite okarakteristisk för att vara en polishäst?

Fast fin!

På fredagkvällen blev det återigen middag på hotellet, fast den här gången åt vi uppe på Arenarestaurangen. Jag ska inte plåga er med massa festbilder, men kul hade vi! Eftersom jag och Rose-Marie inte skulle närvara på nåt mossigt årsmöte festade vi till och kom inte i säng förrän sent.  Det var länge sen! 😀

Lördagen skulle vi ta med delegaternas fruar på en tur i Stockholm. Shoppingen hade de redan klarat av i Globengallerian, så vi tog först med dom till Gamla Stan. Vår snälla kollega Jocke,  (som har en stor familj och därmed en skapligt stor personbuss) hade ställt upp som chaufför och skjutsade oss runt, superlyxigt!

När Gamla Stan var avklarat åkte vi till Vasamuseet, och där blev vi kvar för resten av eftermiddagen! Alla blev totalt förlorade i skeppet, utställningarna och rekonstruktionerna som visades, det är helt andlöst att kliva in och bara se den där båten! Till och med Jocke, som muttrat lite innan om ”Sveriges största misslyckande”, tappade vi bort ett tag.  Man blir helt uppslukad! Efter ett par timmar lyckades vi hitta alla igen och kunde åka tillbaka till hotellet.

Man turistar aldrig i sin egen stad. Det borde man göra oftare!

Väl tillbaka på hotellet var det dusch, ombyte och utcheckning för mig och Rosa. Vi bestämde oss för åka hem efter avslutningsmiddagen, på söndagen var det ändå inget program.  Skönt att få en dag hemma efter en sån intensiv helg!

Kvällens middag var arrangerad av Hantverksakademien och skulle även hållas i deras lokaler. Det blev vatten och Cola till middagen för mig, jag kände mig rätt trött efter dessa dagar och så skulle jag ju köra.  Efter desserten och alla tacktal kände jag mig kraftigt akterseglad av alla salongsberusade hovslagare, så det kändes helt okej (om än lite tråkigt) att säga adjö till alla.

Det finns väldigt många olika ritualer att säga adjö på ute i Europa, till mestadels innefattar de kindpussar i varierande antal.  De flesta är också hemskt  hjälpsamma med att räkna så det blir rätt!
Så efter att ha pussat mig mot utgången, tog  jag mig fram till bilen som jag inte sett på flera dagar!

När jag körde hem reflekterade jag över hur länge sen det är jag var ute på såna här ”civila” saker, och vad kul det faktiskt är! Det har ju blivit lite si och så med sociala evenemang sedan jag fick Leoni, orken och engagemanget har varit på annat håll så att säga. Så jag lovade mig själv att i alla fall ta mig iväg på SHF:s årsmöten, dom brukar alltid vara skojiga.

Fasligt trött men nöjd över vår helg har jag haft sovmorgon idag.  Självklart regnar det, men hundarna ska få sin promenad ändå. Tillbaka till verkligheten…

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Advertisements

2 thoughts on “EFFA-mötet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: