Inga hål!

Härligt va? Jag hade bokat en tid där det fanns utrymme för lagning, jag var helt säker på att jag skulle ha nåt hål. Men inte ett endaste litet hål uppenbarade sig, så jag känner mig väldigt nöjd!

Om ett par veckor ska Leoni till tandläkaren för första gången, och jag har förberett henne på det. Så till den milda grad att hon redan börjat tjata om när vi ska till ”tanten” som ska räkna tänderna! Och som grädde på moset fick hon dessutom mitt fina klistermärke jag fått av tandläkaren för jag hade borstat tänderna så bra. Så nu lär hon gnussa ordentligt på sina egna tänder tills vi ska dit i alla fall! 😀

Igår var det utvecklingssamtal på dagis. Det var inga problem alls, annat än att det börjar bli dags att sluta med blöjorna. Hon har ju en rätt tajt relation till både sina blöjor och nappar, men jag hoppas att blöjorna ger med sig till sommaren då det blir varmt och hon kan springa naken. Eller i alla fall med mindre kläder på sig! Är inte speciellt orolig för egen del, annat än ifall de tycker det är ett problem på dagis rent praktiskt. Själv är jag ganska säker på att de kommer försvinna av sig självt i sinom tid… 😉

Limpan har ju uttryckt en oro över en viss unge på hennes avdelning,  det var en grej jag tog upp på samtalet.  Det fanns enligt fröknarna ingen uppenbar personlig konflikt mellan Leoni och det här barnet, annat än att han var allmänt stökig så han drog till sig mycket oönskad uppmärksamhet.
Jag nöjde mig med det,  men i morse fick jag klart för mig hur det hela förhåller sig:

Ute i hallen sitter sagda unge och pucklar på ett annat barn under ett bord. Ungen som får stryk skriker i högan sky, och ju högre han skriker desto hjärtligare skrattar hans plågoande.  Charmigt…

Jag sticker ner näsan och säger ”-Det verkar vara nån som inte tycker det är så kul längre?”, och då upphör det hela.  När jag sen har lämnat Leoni inne på avdelningen och går ut i hallen igen ser jag att han ger  en unge en ordentlig spark medan en annan får en smäll av nån slags pinne!

Vaf…!?

Om det är en sådan behandling Limpan är orolig att bli utsatt för kan jag inte annat än att ha sympatier för det!  Hon är ju för tusan bara tre år, hon ska väl inte behöva vara rädd på dagis heller?

Jag pratade med fröknarna igen när jag hämtade, och de ska försöka se efter henne lite extra.  Hoppas det lugnar ner sig, det är inte roligt att vara liten och hamna i klorna på nån översittare.

Då jag hämtade ganska tidigt på dagis åkte vi hem till Madde och fikade. Leoni, Vilma och Robyn lekte hela eftermiddagen medan vi snackade skit i köket.   En trevlig eftermiddag,  och hundarna klarade av att vara hemma själva ett par timmar. Jag hade riggat dörrhålet till tvättstugan ordentligt, och även ställt dit dammsugaren då jag vet att Clarence är lite skraj för den. Verkade funka! Ska försöka hitta nån smidigare lösning, det här tog ju ett tag att fixa.

img_1698Riggningen… 🙄


Kvällen kommer fortsätta i pysslets tecken, jag har hittat lite roliga mallar till pärlplattorna. Tror det är en nyckelpiga på agendan….

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Annonser

10 thoughts on “Inga hål!

  1. Hejsan
    Hoppas att allt är bra md er.
    Håller fullständigt med dig blöjorna försvinner av sig själv när hon är redo, jag lovar 🙂 (Stressa inte)
    Det andra låter inte roligt….
    Hoppas att operationen går bra för Dolph, vi håller tummarna.

    Ha det så bra, vi ses
    Anette

  2. Ja idag ska vi ju alla ha *förståelse* för barn som slår andra, stör oavbrutet och över huvud taget knappt går att ha i möblerade rum.
    Jag kan köpa att ungen har ADHD eller några andra bokstavskombinationer som förklaring, men inte som ursäkt.
    Tyvärr är det en del föräldrar som tycker att deras barn ska ursäktas pga sin diagnos istället för att inse att det kanske krävs dubbelt eller fyrdubbelt så mycket insatser vid uppfostran. Att man måste vara övertydlig och inte tänka ”låt gå, stackarn har ju ADHD och fattar inte bättre”. Saken är ju den att ungar som dessa straffar ju ut sig på alla sätt och vis och blir värre ändå om man inte tar itu med uppfostran.

    Så visst, det finns barn som faktiskt inte fattar sig på socialt samspel och inte ens förstår att de gör andra illa – de kan inte tolka ansiktsuttryck och de kan i första fall inte ens känna empati. Men det funkar ju inte att bara låta dem vara, tvärtom. Stamt koppel och EQ-träning är det som krävs!

  3. Håller med tidigare om att blöjorna, de bara e borta en vacker dag, när tjejen är redo.
    Så den där ”ungen” på dagis….
    Det ”dagisfröknarna” borde göra, är ju inte att se efter alla snälla barn lite extra…. Mitt tänk är att de borde se till att ALDRIG lämna denna utåtagerande unge ensam med andra barn. Finnas där är det bästa man kan göra som ”fröken”. Då uppkommer inte dessa situationer då ungen slåss,sparkas osv. Självklart ska ”fröken” inte bara sitta på en stol och titta, utan vara en ”aktiv pedagog”
    Fråga gärna om du inte förstår hur jag menar.
    Kram Maria

  4. jag igen då….
    Kom på att det är väldigt sällan som barn på förskolan har nån diagnos. Utredningar av det slaget kommer oftast först på 6-års verksamhet eller i skolan.
    Men visst ser man barn även på ”dagis” som man undrar om det kanske är nån bokstavsgrej med.

  5. he he… en gång till dårå
    Att det inte är nån diagnos, betyder självklart INTE att man ska låta ungarna hålla på hur de vill.
    I min komun så gör vi en kartläggning på sådana barn, och visar kartläggningen att nått kanske inte stämmer, så gör vi ett åtgärdsprogram, och kanske till o med kontaktar resursenhet för att söka extra resurs. Det finns mycket man kan göra redan med dessa småttingar för att försöka få dem på rätt spår.
    / Maria

  6. Jag hoppas självklart på att personalen adresserar problemet, och jag tror verkligen de gör sitt bästa! Men jag tror att de blir lite ”immuna”, då de upplever detta kaos dagligen, och jag är rädd att de barn som upplever honom som otäck trillar lite mellan stolarna? Jag tror inte bara det är min unge som känner så, men det är där mitt fokus är. Egoistiskt, men det känns så förfärligt och maktlöst ifall det skulle hända henne nåt…

    Sen har personalen inte föräldrarna med sig, då de rycker på axlarna och säger att ”han tar efter sina syskon” vilket måste vara frustrerande! Vad gör man åt sånt? Det finns ju inget hopp om bättring ifall föräldrarna inte tar det hela på allvar? Men det är klart, de drar förmodligen i tysthet en lättnadens suck, då det inte är deras unge som får stryk.

    Än så länge är situationen inte ohållbar, men jag ville i alla fall inte sitta tyst ifall det skulle bli värre. Det känns svårare att opponera sig när man vetat om hur det ligger till en längre tid och inte sagt nåt. Men föräldrarna måste väl till slut ta sitt ansvar ifall det inte lugnar ner sig? Kan man ju hoppas i alla fall…

    Tack för all input, det kan verkligen inte vara lätt att jobba på förskola. Och vad många inte vet är att det ligger en hel del utbildning och engagemang i att bara ”passa barn” som det så lättvindligt låter emellanåt!

    Kram på er!

  7. Jag skulle inte lita på att personalen adresserar ett dyft. Tycker du ska böja dig ner nästa gång, spänna ögonen i ungjäveln och väsa att du nitar honom jävligt hårt om du nånsin ser honom bråka igen. I huvudet, så att det inte syns.

    Den där ungen kommer att växa upp till en riktigt fin mobbare en dag – lika bra att knipsa fanskapet medan tid är.

  8. Simon: Du gav uttryck för min primära (primala) reaktion, men tyvärr tog min civilserade sida över…

  9. Hej! Tappade bort din blogg ett tag men nu har jag letat upp den igen. Här har det hänt massor ser jag. Både bra och dåligt… Hoppas du får tid snart och att op går bra! Sist men inte minst Grattis till valpisarna!
    mia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: