Röntgenplåten

Å, vad värmande era kommentarer är! Det känns alltid bättre när någon skänker oss en extra tanke.

Natten har inte alls varit bra, Sivan har haft mig naglad med blicken och hässjat sig stressat  igenom hela natten! Det blev inte många timmars sömn, och jag var ju ganska urvriden redan efter allt som hänt.  Återigen kände jag att nåt inte stämde, det var inte bara olycka över en förlorad valp. Dels tror jag att mjölkproduktionen hade ett finger med i spelet då det faktiskt blev en kort stunds lugn då jag mjölkat ur henne lite. Juvret var alldeles rött och spänt, så för att undvika stockning så släppte jag bara lite på trycket.

Så i morse blev det en ny tid till veterinären, men den här gången åkte jag till toppenveterinären på kliniken i Vallentuna. Hon gjorde ett ultraljud och hittade två massor som troligen är gamla foster.  Det förklarar ju den övergångna tiden och varför tempen sjönk och steg har jag förstått såhär i efterhand. Just de symptomen har för det mesta nåt att göra med nån slags död, det brukar alltså vara nåt vajsing på nåt eller flera foster då. En erfarenhet rikare…

Så nu har hon fått en riktig cocktail på Galastop och Metacam. Dessutom ska hon få äta ett rent smärtstillande medel pararellt med dessa i tre dagar, och hon har faktiskt redan lugnat sig. Hon hässjar fortfarande stundtals och är orolig, men som hon var i natt och fortsatt hos veterinären är hon absolut inte!

Vad som kommer hända med de mystiska massorna får tiden utvisa. Antingen kommer de brytas ner och komma ut som vätska eller så kan dom utvecklas till en infektion. Det finns också en chans att de blir så kallade stenfoster och bara ligger inkapslade kvar.  Då kan de i och för sig också ställa till problem beroende på var de trycker någonstans. Jag hoppas på det första alternativet, det skulle vara skönt ifall det inte krånglade något mera. Galastop ska tydligen vara lite aborterande, jag får hoppas att det gör tricket!

Hoppas bara att hon kan komma tillbaka till den vänliga lilla hund hon en gång varit, för just nu är känner jag inte igen henne alls! Hon uppför sig traumatiserat, vilket i och för sig inte är så konstigt.  Jag är själv osäker på hur jag ska hantera henne, för om jag pjoskar alltför mycket så befäster jag ju bara allting? Men samtidigt så gissar jag att hon behöver lite extra omsorg? Jag vill ju inte göra fatala misstag som jag kommer ångra sen? Och typ bli gäst hos Cesar, eller nåt.  Vill gärna ha tips!

image_14Plåten på  jättevalpen. Större bild finns här!

Nu är jag ju snopet nog fri som fågeln.  Jag får lov att vända fokus på något annat istället, och då står ju Marys sista agilitypinne nära till hands. Jag är anmäld till Norberg, där går två agilitylopp efter varann.  Och egentligen hade jag inte tänkt att åka, det kändes lite optimistiskt då valparna bara hade varit runt veckan ifall allt hade gått bra. Men nu har jag all tid i världen, och om jag lyckas få till den där jäkla pinnen i hyfsad tid på säsongen kanske jag gör en SM-satsning.  Men jag lovar inget! 🙂

Vi ses!

Familjen Gustafsson


Annonser

One thought on “Röntgenplåten

  1. Vad tokigt det kan bli men å andra sidan så är det ju faktiskt en komplicerad process för kroppen. Det är bara att hoppas att de helt enkelt löses upp och att Sivan blir sig själv igen. Hon är så himla trevlig så det vill vi verkligen ha tillbaka 😀
    Klart du ska tävla om du har tillfälle! Vi ska också dit men de kör small/medium fm och large em så samåkning känns inte så aktuellt kanske.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: