Microdejt med får

Jag högg ju givetvis blixtsnabbt på Evas erbjudande om en snabbträff med får för Dolph! Så i morse åkte vi upp till Almunge, jag bor ju faktiskt inte alltför långt därifrån. Det är ju nu ett par månader sedan vi var hos uppfödare Ann, då han fick valla fritt med mamma Peg. Då visade han redan tändning, så jag var givetvis nyfiken på hur han skulle uppföra sig den här gången.

Eva betonade hur viktigt det var att göra allting i sansade former, så att arbetsformatet hålls lugnt i största möjliga mån. Han fick cirkla en liten stund medan vi stod vid fåren, och vänstervarvet föredrog han verkligen må jag säga! Det var tur att vi hade bokat en microträff, för jag fick en liten flashback från i somras, när jag mot min vilja var tvungen att åka skramlig karusell med Limpan på Skansen!

Men jag tyckte han skötte sig med den äran, han gjorde absolut inget överspelat. Han verkade fokuserad på sin ”plan” och cirklade runt en stund, och sen fick det räcka. Jag fick lite tips om vad jag kunde träna för sansade övningar runt fåren; mycket framåt, kalla in och framåt, stanna. Det kan man göra i lina och i lugna sinnelag. Måste befästa stanna mycket tydligare innan vi använder det runt fåren, vi har bara tränat det några dagar!

Redovisar några sovstilar som uppkom på vägen hem!

När vi kom hem tog jag hundarna och gick en promenad i skogen. Halvvägs fick vi sällskap av en muterad labrador, han såg ut som en svart (och fet!) Rottweiler. Egentligen tyckte jag att det var lite obehagligt, men jag såg ganska snabbt att han var ung, glad och otroligt flamsig! Ingen tillhörande person verkade följa honom, utan han uppenbarade sig alldeles själv! Och inte blev vi av med honom, utan han följde med oss hem.

Fast när vi började närma oss hemmavid protesterade Clarence, han gjorde sitt bästa för att jaga iväg honom. Hunden hade också retat upp både Sivan och Mary, Dolph var lite skrajsen och allting kändes allmänt rörigt! Jag lyckades fösa in alla mina hundar i huset, lura in mutanten i bilen och åkte iväg utefter Lundavägen där jag vet att helgflanerare brukar parkera. Och turligt nog hittade jag en bil med en hundbur i, och det tog inte många sekunder innan en lycklig farbror dök upp!

Det var sonens hund, de hade åkt ut hit från Stockholm för att hunden skulle kunna springa lite lös, för den kunde inte det inne i stan…!?

Well, jag får väl vara glad att jycken inte var av kamphundsras. Jag har faktiskt funderat på att köpa en burk Dog-Defense, och nu ska jag göra slag i saken! För hela den här händelsen hade ju kunnat slutat verkligt illa egentligen! En son som sätter sin hund i händerna på sin ovana pappa, som i sin tur tar ett ganska dåligt beslut!

Resten av dagen spenderades i stallet. Vi har kollat lite närmare på marken, och det känns så himla skoj! Det finns en udde med träd som redan är inhägnad med fårnät, och om man delar av lite så hästarna också får lite skugga så behöver vi inte så mycket mer. Lite elstängsel att flytta runt, och några stolp som behöver bytas, sen är det klart! Synd att det är fruset än bara. Jag vill ju börja nu!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: