Fyndat och tränat…

…i ridhuset har vi gjort idag! Började med att äta en skamlöst stor frukost med massa mackor, ägg och kaviar, yoghurt och en kopp te. Med magen oroväckande midjelös åkte vi upp till Bosse så Leoni fick rida. Hon sitter helt stadigt nu, jag behöver inte hålla i henne alls. Idag så travade vi några steg också, det tyckte hon var roligt! Allt som skumpar och skakar verkar ju ungar gilla så det är inte svårt att hålla henne lycklig!

Har hittat en TV på Blocket, så nu kommer jag äntligen kunna stoppa i en DVD-skiva utan att hålla på och joxa bland dammråttorna på baksidan för att byta scart. Bytte upp mig till en widescreen fast bara 28 tum, jag tycker det räcker. Det blir så himla stora apparater när de blir över 30 tum och mitt nya hus har ju ingen balsal jag kan stoppa TV:n i direkt… Hur som helst så hade jag tur, jag hittade en TV som fanns i Vallentuna och bara var två år gammal, så den hämtade vi i eftermiddags.  Den står här på nedervåningen och väntar på att jag ska flytta…

Jag tror jag kommit på hur jag ska dekorera vår brevlåda! I stället för vita bokstäver så har jag använt kylskåpsmagneter, så vad sägs?

Jag får ju sätta dit nån dymoremsa med med efternamn och adress, men jag tyckte den blev rätt gullig! Fast jag får nog uppdatera den om några år när småbarnstiden är över…

Ikväll var det ridhusträning igen. Jag tog bara med mig Mary eftersom det är dags för Köping nästa helg. Det gick verkligen urdåligt, hon var så överladdad och skrikig att hon inte ens kunde ta tre hinder på en rak linje! Hon blev bara varvigare och varvigare och till slut när tänderna hade smattrat runt repbollen (och mina fingrar) var jag faktiskt tvungen att läsa luslagen för henne! Det har ju varit lite si och så med akivitet på senare tid då vi legat sjuka så jag förstår ju att detta är ett uttryck för bristen på det, men mina fingrar har aldrig varit lovligt byte och jag tycker det är ett himla ofog att försöka rycka åt sig saker ur händerna på mig. Efter vårt lilla meningsutbyte gick det väl något bättre stundtals, men jag kände att jag var irriterad och negativ så jag försökte hålla mig enbart till korta övningar på kontaktfälten. Vi körde även en kortare slalombana, första varvet vill jag bara glömma, men andra vändan gick det riktigt bra! Tänker inte dra några växlar på det, men det kändes skönt att ha uträttat nånting vettigt i alla fall!

Mary i sitt nya Obtracktäcke! Hon hatar att ha täcke på sig, varav strykhunds-looken!

Nu är det dags för sängen!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: