Nu räknar jag dagarna…

…tills Rose-Marie kommer hem så jag får det lagom  med jobb igen. Jag avslutade veckan på Täby, det var en helt okej dag där. Hade fått lite oväntad hjälp från en kollega som hört att jag legat sjuk, så han hade tagit några av starthästarna åt mig. Vilken glad överraskning! Det var nästan som att vinna på lotto! Jag var klar i så pass god tid att jag till och med hann handla innan jag hämtade Leoni på dagis. Idag var ju en tidig dag,  jag var där redan vid två, och då ville hon inte gå hem! Lyckades med lite handfasta grepp få på henne kläderna och få in henne i bilen i alla fall!

När vi packat upp maten och ätit mellis så kom Mats med lite ved åt oss. Jag har egentligen beställt ganska mycket ved, men nu ska jag ju flytta. Bussigt nog så kunde han köra över lite så vi klarar oss fram till flytten, så kommer han med resten till det nya stället när vi är på plats!

Limpan, katten och veden…

En promenad hanns med i alla fall, men nu har ju snön kommit så jag är förvisad till vägarna när jag ska gå med vagnen. När vi kom tillbaka blev det lite stoj i snön, det är precis som hundarna känner på sig att det är fredag! Förmodligen är det inte konstigare än att det är jag som slappnat av när helgen kommit. Tog lite bilder i mörkret, och av nån anledning så funkar kameran väldigt bra då! Jag är ganska missnöjd med den i övrigt, så det är tur att den duger till nåt…

Limpan jagar fotografen!

Fina Sivan i snöglittret!

Jag hade köpt fin fredagsmiddag till oss, jag fick en köttbit med rösti och bea, och Leoni fick korv och makaroner. Vi satt och åt en bra stund, sen ville hon hoppa ner och leka. Idag var hon på sitt destruktiva humör, hon drog fram allt hon hittade ur varenda låda och hon rensade hela kastrullskåpet. Jag har börjat ta röran med ro, när man städar upp igen så tar det inte så lång tid. Brukar röja undan på en kvart kanske, och så länge hon inte har sönder något eller slår mot hundarna tycker jag det är ganska roligt att se henne upptäcka allt. Så småningom kommer hon ju tappa intresset, och jag tror det går fortare på det här viset. Man tar bort spänningen litegrann, en lärdom jag dragit från vår trappkonflikt!

Nu är det dags för ryggläge!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: