Årets första inomhusträning

Igår hade jag flyt med jobbet. Allt gick smidigt och fort, inget krångel och jag fick lite tid hemma innan det var dags att hämta på dagis. Mamma skulle komma och umgås med Leoni medan jag åkte och tränade. Jag hade lovat mamma att fixa lite middag  så vi kunde äta lite innan jag åkte. Tyvärr var Limpan inte på sin soligaste sida, det var ett gnäll utan ände hela tiden och ingenting jag gjorde dög. Jag lyckades på nåt vis få ihop halva middagen, sen kom mamma så vi kunde hjälpas åt. Jag kom iväg i tid till träningen med dåligt samvete att lämna mamma med en gnällig unge! Eller det dåliga samvetet var nog att jag tyckte det var lite skönt att få komma iväg en stund…

Vi var verkligen många på träningen, jag tror vi var runt 10-12 stycken. Sussie hade också anmält sig och var där med både Smilla och Hjördis. Yvonne var med som sällskap då hon skulle starta på Sollentuna. Vi delade upp oss i ett par grupper och cirkulerade på tre övningar. Det var uppställt några ”slatthinder” som vi inte använde, och jag fick lite hjälp av Yvonne med Sivan på gungan. Jag har ju misströstat lite, men det gick faktiskt himla bra! Vi lyckades krusa över henne, hon var väl inte överdrivet entusiastisk kanske, men i alla fall! Hon såg i mycket nöjd ut över sig själv när hon hade kravlat sig över! Vi provade även platta tunneln, först med öppet släp. När vi skulle sänka släpet lite så hann vi inte ens med, hon var igenom blixtsnabbt och ville ha korv! Så den kan vi stryka från listan i alla fall. Balansen gick lite trögt till en början, men sen rusade hon över även den, och vi gjorde även en av kombinationerna som hon klarade fint. Det ska nog gå bra med henne, hon ska få följa med så mycket som möjligt!

Med Mary är det bara för mig att träna handlinghandlinghandling! Anna visade hur min handling såg ut, och jag kan bara likna det med som om jag höll på att fösa in kycklingarna genom ladugårdsdörren eller nåt!!! Inte konstigt att hunden missförstår mig mellan varven… Jag skulle ta fyra hinder i S-svängar och när Anna visade hur jag skulle stå och peka fick allting en ny sida. Så jag förlåter henne för kycklingfösningen… Det var en kul träning, det var tacksamt att få hjälp med hundarna. Allting får en ny skjuts när man får lite nya intryck!

När jag kom hem hade Leoni vaknat och gick inte att få tyst på. Det är ju inte riktigt likt henne och det var inget snack om att något var på tok. Men jag hittade inget direkt som kunde vara orsaken, men hon var helt otröstlig!Jag skulle tro att det var tänderna, för hon hade blött lite i tandköttet dagen innan och när hon fick lite kiwi tidigare idag så grinade hon jätteilla! Det sved väl förmodligen…

Man blir ju jätteorolig, men ibland så vet man inte vad som är fel! Särskilt hon, som inte har varit speciellt sjuk, annat än förkylningar. Men jag petade i henne lite Panodil och gick omkring med henne tills hon somnade i min famn.

Dags att drömma om handling…

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: