En sväng på golfbanan

Jag bor ju bara ett par kilometer från Lindö golfbana. Om man går på traktorvägen i två kilometer kan jag gå över en vall som är i träda för att sedan stånga mig igenom en liten sträng på fyra-fem meter av oländig terräng med barnvagnen, så är jag ute på Lindös nordligaste green. Sedan har jag hela golfbanan att runda för att sedan stånga mig tillbaka samma väg. Det är toppen att gå på golfbanan när det är kallt och fruset, men det måste vara rätt tid på året då banan är stängd. Jag gick mycket där förra vintern när Leoni var liten, men i år har det inte blivit så mycket då det har varit så blött. Men idag fick jag ett infall och vi traskade iväg och var borta i två timmar! Tyvärr var det lite disigt, men det blev ganska fina bilder ändå!

Leoni somnade stenhårt i vagnen, hon var väl alldeles trött efter allt klappöppnande. När hon kommit till liv var det dags att åka och hämta mamma. Vi var bjudna till pappa och hans fru Sussie på lutfisk och alla mina syskon skulle vara där. Det är alltid trevligt hos dom, och det brukar alltid bli god mat. Jag fick jättefin torsk istället för lutfisk och smällde i mig hela torskbiten själv (Celina fick en liten kant) med säkert fyra potatisar tillsammans med en halvliter sås. Vääääldigt gott!

Alla var ganska trötta när vi kom, de hade varit uppe till fyra och sjungit karaoke på julafton! Herregud, bara jag hör det får jag grus i ögonen! Hade jag varit uppe till fyra nuförtiden så hade det tagit mig en vecka att hämta mig. Och inte kan jag skylla på att jag är gammal, farsan är ju dryga sextio! Men man ska ha kul så länge det går, det blir väl min tur igen om ett par år? (Observera julrimmet!)

Så gott som alla!!!

Celina och Leoni på ett eget foto

Typ proppmätt!

Så här ser man ut när man egentligen inte får… (och vet om det)

Vet inte om det är dags för karaoke ikväll igen?

Om jag inte hörde fel så tror jag de skulle ladda maskinen ikväll också, men jag tror inte det blir lika sent som igår kanske. Hemvägen tog ganska lång tid, det var halt och jag skulle ju även lämna av mamma. När jag kom hem hade Clarence (vem annars) försett sig ur skafferiet där jag gömt lite grisöron. Han hade också fått tag på lite valpmat och kattens julklapp som han inte hunnit få! Jäkla skrälle!!! Lite mitt fel är det nog, jag hade bråttom när jag åkte hemifrån. Skulle tippa på att dörren till skafferiet stod på glänt…

Nu är det dags för sängen!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: