Våra tider i inomhushallen har äntligen kommit igång! I fredags var jag, Anna och Helene (och självklart Ruben som sov sig igenom hela träningen) där, och en timme räcker gott och väl till. Jag hade Majken och Dolph med mig, och jag var hemskt ostrukturerad. Skärpning! Bra var att A-hindret stod framme, det är ju det hinder jag inte har hemma och borde träna på. Men Majken ska nog inte starta i Rättvik, utan det får nog vänta till framåt sommaren. Hon är tänd som attan, men ser inte en endaste linje utan bara mörsar på! Mer mängdträning alltså, och nu på fredag är det dags för nästa träning igen. Ser jag fram emot!

Och idag åkte vi hem till grannarna efter jobbet, vi var bjudna på middag. Riktig vardagslyx! Barnen fick leka hela eftermiddagen och halva kvällen, men de var självklart inte nöjda när det var dags att gå hem.  Ibland orkar jag inte bråka, så det blev med löfte om skridskor på lördag! De har spolat fotbollsplanen vid skolan och vädret ska bli skapligt, och då slipper vi passa den där fjuttiga stunden då det är allmän åkning på IP.  De sura minerna lättade möjligtvis något, fast hon blev liiiite gladare då hon fick titta på film i min säng!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Man kan göra mycket i nattlinne!

Jag fick en hel del gjort, framför allt fick jag städat efter byggaktiviteterna som varit i veckan. Känns alltid skönt att starta upp måndagen till ett nytt kaos istället för ett gammalt!

Däremot var det full fart i lördags! Det var den årliga julgransplundringen i rackethallen i Rosersberg där mamma bor. Det är tredje året i rad vi är där tillsammans med Pia och Emma och så mormor förstås.  Ungarna tycker det är väldigt roligt, och i år hade arrangemanget verkligen spottat upp sig med ansiktsmålning, popcornvagn och gratis ballongdjur.  Förra året var det nämligen lite lökigt, tyckte jag! Det var alldeles för stort fokus på lotterna, plus en del andra grejor som kändes sådär. Inte för att det spelade ungarna nån roll, men ändå?

                                                              Min lilla fjäril!                                                             

Fullriggade med ansiktsmålning och ballonger!

Efter julgransplundringen bjöd mamma på tacos, och jag gissar att Leoni började bli trött. Jag fick bittert ångra att jag köat så välvilligt till ballongdjuren, då det uppstod en akut livskrissituation när ballongskrället började paja! Hela middagen svajade liksom under hot att allt plötsligt var på väg att brista och hon skulle börja storböla, men självklart lagom till att vi skulle åka hem hade allt passerat.

Hundarna händer det inte så mycket med just nu. De har varit lite på vintervila ett par veckor, men det ska bli ändring på det från och med fredag! Jag och Helene har bokat en massa tider i nya inomhushallen, som ligger tjugo minuter hemifrån mig. Jag tror fortfarande inte det är sant! En superfin hall jättenära mig! Jag behöver inte ens köra genom nån slags större bebyggelse för att komma dit, bara att följa landsvägen! *jagtrorjagsvimmar*

Så nu ska ungdomarna få lite mer engagerad agilityträning, Dolph ska finslipa sina balanshinder och förhoppningsvis kommer han även starta agilityklass i Rättvik.  Majken ska få fortsätta sin hinderinlärning och även lite handling. Det skulle ju vara kul att också starta henne i Rättvik, men det känns lite väl optimistiskt? Gotland känns nog mer realistiskt för hennes del, men man vet aldrig!

Nu väntar en fullsmockad skovecka som avslutas hos bonden med fårjobb då fårklipparen kommer på fredag morgon. Jag fångar får och han klipper! Livet på en pinne!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Leoni däremot tycker vardagen är botten. Eller egentligen inte, det största problemet är att hon inte får sova så länge som hon vill på morgnarna. Lilla gumman har vänt på dygnet i ett nafs under jullovet, hon gillar ju att uggla på nätterna och sova länge på morgonen istället! Och hon var fyra dagar hos sin pappa de sista dagarna på lovet, de brukar alltid göra nåt spännande och hon brukar vara extra trött när hon kommer hem igen. Så när jag hämtade henne på fritids efter helgens bravader nickade hon nästan till i bilen så trött var hon, men sedan piggnade hon till och det gick inte att få henne att somna! Sent omsider dunade hon in, men priset att betala kom halv sju morgonen efter!

Hon kunde inte hålla ögonen öppna. Hon somnade till flera gånger vid frukosten och klarade i princip inte av nånting. Obehagligt trött, det såg ut som ungen var full! Så när hon somnat fyra gånger i bilen på väg till fritids fick jag inse att det inte skulle funka. Hon kan ju inte sitta och somna i skolan, då kommer de ringa hem henne ändå. Som tur var skulle hennes pappa vara hos oss och snickra den dagen, så när han kom  lämnade jag med varm hand över hennes sura tryne till honom och åkte och jobbade!

Svimmade i soffan efter den avbrutna resan till skolan.

Varför hon var sur? Jag ville inte hon skulle spela TV-spel på hela dagen, tyckte gott hon kunde ha lite tråkigt.  Och det verkar ha funkat, hon kom i säng utan knussel för hon ville inte missa nåt i skolan.  Undrar hur länge man kan använda sig av den grejen?

Och nu är etapp ”vardagsrum” igång! Nästan allt gips är uppe, och det är reglat för fönsterbänken. Så nu måste jag få hit en elektriker (undrar om farsan läser detta?) för att flytta ut elen, sen ska jag på nåt vis hämta en sex meter lång limträbalk som ska användas till maffig fönsterbräda! Jag skulle också vilja måla taket vitt, men frågan är om det går att måla på fernissa hur som helst? Lär ju kanske bli jordens jobb…? Fast egentligen borde jag fundera på färg och/eller tapeter först, har inte ett endaste uppslag på den fronten faktiskt. Men det brukar ju lösa sig på ett eller annat sätt,  bilder kommer när det börjar likna nåt!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Ja, nu var det faktiskt dags. Balen hade surnat i hällregnen som varit, så fram till nu har jag kört dit löst foder. Och nu när det frös på blev det lagom tjafsigt med vattnet, var där med varmvatten och slog hål flera gånger om dagen, men baljan var nästan djupfryst varje gång jag kom i alla fall. Dessutom blir det inte så mycket vallning nu, tiden innan det blir mörkt räcker inte till, så det känns rätt perfekt! Jag och Dolph gick över åkrarna till ladugården och flickorna krånglade ingenting och skuttade glatt över alla krondiken som jag oroat mig lite för.

Bonden Åke hade halmat fint till dom i en egen fålla,  vi hjälptes åt att snickra in dom med lite extra plank för att utestänga besök från obehöriga friare. De verkade glada att få komma in! Snart väntar klippning, och sen är det nästan vår!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

]]> http://ahzaleoni.wordpress.com/2012/01/09/bringin%c2%b4in-the-sheep-bringin%c2%b4in-the-sheep-tralalalala/feed/ 2 Åhza bild http://ahzaleoni.wordpress.com/2012/01/08/sol-och-pannkaka/ http://ahzaleoni.wordpress.com/2012/01/08/sol-och-pannkaka/#comments Sun, 08 Jan 2012 19:00:56 +0000 Åhza http://ahzaleoni.wordpress.com/?p=2995 ]]> I morse var jag trött! Masade mig ändå iväg till Kista, det är ju så kul med agility! Och första hopploppet nollade vi! Fast det var inte riktigt samma tryck i henne idag, men andan var det inget fel på. Det låg och svajade in i det sista om vi skulle få pinne eller ej, och till slut tippade det över åt fel håll. En placering ifrån! Allt är som vanligt igen, alltså. Om jag nu skulle fått för mig att vänja mig vid att leva i framgångar och sus och dus…
Jag är i alla fall väldigt nöjd med loppet, hon var jätteduktig!

Och lopp nummer två, ja…
Jag förkunnar skrytsamt att ”min hund kommer nog inte sitta i den där tunnelöppningen, hon är väldigt lätt att dra med sig sidledes”. Behöver jag säga något mer?

När lopp nummer två var kört (nåja, fram till hinder fem i alla fall…) var det närmare fyra timmar till sista start. Jag packade ihop allting och åkte hem en sväng, faktiskt med goda föresatser att komma tillbaka! Men efter en långprommis, begynnande huvudvärk och ödeläggande trötthet bestämde jag mig för att stanna hemma. Var väl egentligen inte alltför förvånad över planändringarna,  jag kan ju inte annat än att vara nöjd över vår helg. Min fina hund fick vila lite istället! Så nu ligger jag i soffan och degar, Leoni är hos sin pappa så jag har kvällen för mig själv. I morgon börjar det vanliga livet igen, och i veckan som kommer ska det bli lite finare hemmavid. Men mer om det vad det lider!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Och här är loppet! Annelie filmade, stort tack!

Lopp nummer två var inte heller så illa, men hon rev ett hinder och då är man ju borta. Tror det blev nåt slarv på ett kontaktfält också. Men tiden var fortsatt bra, så hon gillar mattan! I det sista loppet tror jag dagen började ta ut sin rätt på gamla Märpis, det blev förskräckligt stimmigt kring några tunnelingångar! Hon ville inte alls ta till sig nån information vart vi skulle. Möjligtvis var jag också trött och rattade skeppet lite dåligt,  både jag och Annelie satt och gäspade stort i väntan på sista banvandringen. Trots cert och många koppar kaffe började dagen kännas ganska lång, jag beundrar arrangörerna som orkar ordna dessa tävlingar varje år!

När vi kört vårt sista lopp åkte vi hem, nu ska vi kraschvila så vi även orkar morgondagen!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Nyårsafton firades med våra grannar, de hade lagat en supergod nyårsmiddag! Ungarna lekte hela kvällen, och ska det fortsätta på det här viset ser jag inte fram emot tonåren. Vilka partyprinsessor! Hade nästan förväntat mig att fira nyår hemmavid, men de var så piggelin att vi stannade kvar över tolvslaget. Hundarna klarar sig alltid bra, det smäller inte så mycket här i obygden.  Och mitt hus har ju Luftfartsverket sett till är lite ljudisolerat på grund av tredje banan. Det är knappt jag hör när någon hund skäller ute på tomten…

Nyårsdagen slappade vi till stor del. Ungen vaknade inte förrän halv elva! Framåt eftermiddagen åkte vi in till Skansen och fixade en tappsko, och det kanske var ett lite väl hurtigt ärende att uträtta just idag. Men det var lite uträknat, för det var hemskt skönt att slippa all trafik! Och samtidigt passade vi på att göra ett tidigare utlovat besök på Akvariet, skönt att få nåt vettigt gjort  också.

I måndags bjöd jag hux flux in mina grannar, dom vi firade nyår hos. Det var äntligen dags för mig att laga middag åt dom för en gång skull! På köpet fick jag mitt internet maximerat, det hade visst varit lite lusigt innan? Själv hade jag inte en susning. Men nu märker jag självklart skillnaden! Vi hade återigen en trevlig kväll och ungarna lekte och hade jätteroligt!

Hela tisdagen hade vi besök från Ekerö! Det var Pia och Emma som kom hit och spenderade hela dagen med oss. Vi käkade, fikade tog en promenad och kraschade pepparkakshuset. Sen åt vi och fikade igen, och swooosch, hade den dagen gått. Demoleringen av pepparkakshuset tyckte ungarna var rolig, men skogspromenaden kunde dom ha varit utan. Fast de gillade besöket vid jättestora myrstacken!

Och bara lugn, gott folk! Jag har personligen återvunnit alla Non-Stop innan, inget har gått förlorat!

Pepparkakor är ju känt för att sätta fart på magen, och trots att jag lyckades slänga det mesta var det självklart några fyrbenta dammsugare som lyckades sätta i sig en hel del. De märkte vi på de rökare som avlades inne i huset framåt eftermiddagen, det luktade inte direkt småkakor precis! Hujedamej…

I onsdags fick jag åka och nödproviantera medan Leoni lekte med en kompis, det var sjukt tomt i skåpen! Jag och Pia hade fått äta sill på knäckebröd, och hamburgarna höll inte ihop för det fattades ägg osv. Ja, ni hajar…
På kvällen kom mamma på middag, hon ville se soffan och dockskåpet. Hon hade åkt kommunalt hit från Rosersberg, det hade tagit två timmar! Så när soffan var oooad och middagen aväten skjutsade vi hem henne, det tog sammanlagt femtio minuter tur och retur.  Lite skillnad i tid!

Idag har vi tagit det lugnt på förmiddagen, sen blev det blev en hundpromenad efter lunch. Därefter åkte vi till Täby C och gick på bio, Leoni ville se Alvin and the Chipmunks 3.  Så nu är jag precis utsläppt ur salongen, jag får konstatera att jag är ingen biomänniska. Jag kan inte låta bli att jämföra mig uthälld i soffan mot inklämd i en biosalong, och då vinner soffan stort. Även den gamla soffan hade vunnit med hästlängder. Fast liiiite kul är det ändå, och biopopcorn får man ju ingen annanstans!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

        Och jag kan numera skärmdumpa!

Vad som känns ljust är att vi äntligen är lediga! Allt jobb som jag haft väntandes är nu fixat, och nu ser jag fram emot lite välförtjänt ledighet. Den kommer avslutas med tävlingarna på Kistamässan, hoppas få till några bra träningspass innan dess. Det har mest blivit hundpromenader på sistone och något enstaka pass hos fåren, men Mary har inte gjort många knop runt hindren på sistone. Några varv på tomten har det blivit, men ska försöka ta mig iväg och träna ordentligt några gånger innan nästa helg!

Och Leoni fick jag lova ett besök på Lek & Bus med en kompis som plåster på såren eftersom jag var tvungen att jobba under vårt jullov. Så idag var vi där med kompisen Elin från fritids! Man får stanna där i tre timmar för sin entré, och tjejen i kassan var väldigt frikostig då hon avrundade inskrivningstiden så det blev 20 minuter extra. Det hjälpte dock inte alls, när det var dags att åka hem efter nära tre och en halv timme  fick jag nätt och jämnt dom med mig. Och då ska det tilläggas att jag knappt sett röken av dom under hela besöket! Vid några tillfällen dök de upp och ville ha pannkakor eller fika, då dög jag till att ställas i kö medan de lekte.
Där emellan fick jag leta upp dom mellan varven för att försäkra mig om att de i alla fall var kvar i lokalerna! Roligt hade dom, så det var en lyckad dag!

Vi har egentligen inga jätteplaner under vår ledighet, utan vi tar dagen som den kommer. I slutet på nästa vecka ska Leoni vara hos sin pappa, så jag skjuter upp alla trista göromål och hittar på något skoj tillsammans med henne fram till dess!

Skymning hemma hos oss!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

Vid fem försvann strömmen, och jag är glad att jag nuförtiden har en stor hydrofor. Då är jag inte helt utan vatten i alla fall! Värre var det med kök, vid tidigare strömavbrott har ju husvagnen varit min räddning, men den står ju undanstoppad i en maskinhall över vintern. Så det blev en alternativ kaffelösning!

Funkade finfint!

Åkte iväg och handlade lite grillad kyckling till lunch, och passade på att titta till fåren då jag ändå var ute och åkte. Det var tur! För vid deras tillhåll hade ett ganska stort träd blåst ner över stängslet så det var alldeles nertryckt. Trädet var dött och därför ganska lätt, men satans otympligt! Fick stångas ordentligt med det och lyckades till slut dra in det i hagen, och turligt nog var fåren kvar! Gissar att de inte gärna går ifrån maten, men blir de skrämda kan de säkert försvinna iväg! Puh…

Strömmen kom tillbaka vid två, inte en minut för tidigt! Leoni hade jättetråkigt,  inget blev som planerat.  Så resten av dagen har jag varit belägrad av en orastad sexåring, men nu sover hon äntligen! I morgon ska hon hänga hos mormor medan jag jobbar, så får vi se hur vi löser resten av veckan. Om det är några av hennes kompisar på fritids ville hon gå dit, ska ringa i morgon och kolla!

Vi ses!

Familjen Gustafsson

            
Insmusslat och klart!

Julafton firades med familjen Pettersson, när vi kom klädde vi granen för att sedan äta en alldeles förträfflig jullunch. Därefter öppnade vi klappar och moster Henrietta flätade håret och klädde ut sig till ställföreträdande tomtemor då tomten var iväg på annat. Leoni vill gärna tro på tomten, så det funkade precis lika bra. Och vi andra hade rätt roligt åt käpp och åderbråckstrumpor!

Äntligen klapputdelning!

Det kom ju väääldigt många klappar i Leonis väg, jag var rädd att det skulle bli lite för mycket. Men trots det blev hon jätteglad över alla klappar, stora som små.  Det kände  jag mig också glad över, och lite överraskad faktiskt. Det blir ju lätt bara en massa rafsande för att knappt ägna det man fått en blick, men hon var väldigt tacksam och nöjd över sina presenter. Då är det ju roligt att kanske överdriva lite! (För jag kunde ju självklart inte hålla mig då jag var på IKEA, det var några småsaker jag bara var tvungen att köpa! ) Det kanske blev lite tjatigt för dom andra dock, men jag tror de hade överseende!

Själv fick jag också några fina presenter, mamma hade tagit med Leoni ut och köpt julklappar till mig. Hon valde ut dom alldeles själv, jag fick en liten ljuslykta, en mjukispussgroda och en lite speciell staty.

*fniss*

Vi har ju också några duktiga handarbetare i familjen, mamma hade stickat ett par fina tumvantar och kusin My hade virkat ett rosa Iphone-fodral till mig. Alltid roligt och lite speciellt att få!

Framåt kvällen begav vi oss iväg hem till hundarna, jag hade bara tagit med mig Majken. Det blir lite moment 22 gällande henne då hon måste ligga i bur när de lämnas ensamma. Hon har en liten pysslig sida, om man säger så! Och det känns sådär att låta henne ligga i bur längre än ett par timmar åt gången, så det blir att hon mest får hänga med. Bra miljöträning dock, hon uppför sig exemplariskt när vi går bort! Fast hon blir ju aldrig ensamtränad på detta vis heller,  tänk att det alltid ska finnas en baksida? Men just nu med gran i huset så kändes det som helt fel tillfälle att börja med det, typ.

Idag har vi slappat hemmavid hela dagen. Hundarna fick sig en prommis på förmiddagen, och efter lunch mutade jag till mig en timme hos fåren med hjälp av en ny film. Det har ju inte blivit så mycket tränat på sistone då det har legat snö, men idag var det 7-8 grader varmt och inte en snöflinga. Mjukt och fint på vallen! Körde banan jag har stående med bägge hundarna. Dolph gick bra som vanligt, han har ju lite rutin nu känns det som. Majken hade dock glömt bort höger/vänster och gissade friskt till en början men det kom tillbaka efter en stund. Delningarna gör hon så himla fint, fålla in och ut likaså!

Nu ska vi slappa även i morgon, sen blir det till att jobba igen i mellandagarna. Därefter kommer jag förhoppningsvis äntligen kunna vara ledig från nyår fram till trettonhelgen! Om inget oväntat inträffar i vanlig ordning…

God Fortsättning!

önskar

Familjen Gustafsson